Jag tror att jag fastnade i tanken på att skriva.
Tiden går fort och vips så står man där med tankar om vart tiden tog vägen. Kanske det beror på att tiden inte räcker till och att vi har för mycket att göra……..eller gör vi tiden till ett måste att hinna med så mycket som möjligt innan det blir dags att kliva över till nästa leverne. Kanske vi tänker fel…att försöka att lära oss så mycket som möjligt på den korta tid vi har att utnyttja…det rätta kanske är att lära oss att inte göra för mycket och lära oss själva att sovra ut det som är väsentligt och till nytta under vår vandring. Det känns skönt att få varva ner farten nu när man närmar sig pension, tänk att få göra som man vill när man vill om man nu vill eller kanske inte vill.
