Just nu på nattduksbordet

Tack vare förkylningen har jag läst ut de böcker jag hade på nattduksbordet. Jag står och tittar i familjens bokhyllor och ser en hel del äldre böcker som jag inte läst…eller har jag kanske glömt? Jag söker mig fram efter några spännande titlar som väcker intresset. Här står en intressant titel på den första hyllan den tar jag och här fanns det en till på hyllan näst längst ner. Jag måste nog varva med några nyare böcker också som jag dels fått och dels köpt.

Just nu på mitt nattduksbord ligger fyra titlar, David Niven “Gå sakta kom tillbaka fort ” och Ivar-Lo Johansson ” Kungsgatan” och Doris Lessing ” Den femte sanningen” samt Jan Guillou ” Madame Terror”

Dessa böcker har en stor bredd med vitt skilda innehåll men håll med om att skådespelaren och författaren David Nivens bok med titeln “Gå sakta kom tillbaka fort” verkligen väcker associationer…….det får bli den bok jag börjar med. Doris Lessing har ett för mig häpnadsveckande skrivande. När man börjar läsa i hennes böcker dras man på något kostigt sätt omedvetet in i boken och fångas upp av handlingen som om det vore en film, man befinner sig mitt i folkmassan och lyssnar till händelserna precis som om man vore osynlig. Detta fenomen gör att jag efter första kapitlet i David Nivens bok direkt hoppar in i Doris Lessingers värld. Hoppas att du även har en spännade bok på ditt nattduksbord som väcker anknytningar av tankar.

Midsommar

Midsommarhelgen bjöd verkligen på dåligt väder. Regn och blåst om varannat och ett litet uns av sol därimellan. Tydligen medförde vädret ett elakartat förkylningsgrepp där jag fastnade i ett febrigt töcken. Fortfarande mer eller mindre i sängläge, ont i hela kroppen och därtill orkeslös, mer än vanligt. Det är bara att konstatera fakta och stanna hemma från arbetet för att kurera kroppen. Nåväl det blir att förkovra sig med läsning, internet och kanske en smula TV. Tekoppen med varmt och gott the får vara mjukgöraren för halsen, sedan en stund på soffan för att sluta ögonen en timme eller så brukar göra susen.

Bra för päran

I dag har det åskat och regnat hela dagen. Man blir lite sur….så att säga eller så är vi lite bortskämda med det soliga vädret. Men visst…. det är bra för päran så dom växer sig stora och fina till surströmmingspremiären. Snart är det midsommar och många ska dansa runt midsommarstången med blommor i håret. Glöm inte att plocka sju sorters blommor och lägg dom under kudden…..vem vet…det kanske……

Hur som helst passar jag på att så här några dagar före önska er alla en riktigt trevlig helg och glad midsommar.

Årets by

I går den 17 juni blev årets by utnämnd i Strömsunds kommun, jämtlands län. Sikås heter byn och är en högt placerad by med milsvidd utsikt. Sikås har ett brett engagemang i bygden med många föreningar och företag som aktivt bidrar till byns utveckling. Grattis till utnämningen och lycka till.

Just nu på nattduksbordet

Kvällslitteraturen ligger på nattduksbordet i ett flertal olika versioner. Jag har en förmåga att alltid börja läsa flera böcker mer eller mindre samtidigt. Jag läser ett stycke ur varje bok, inte i turordning utan godtyckligt och om det är spännande kan de övriga böckerna få ligga några dagar extra innan jag gör besök i deras värld igen.

Nyss lästa är Doris Lessing “Gräset Sjunger” och Clive Cussler “Djingis Khans Hemlighet“.

På nattduksbordet ligger påbörjade böcker som John Man “Djingis Khan, En resa genom mongolernas rike” James Gleick “Isaac Newton” Andreas Malm “Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent“

Därimellan försöker jag pressa in lite om arkiv, Registrering, Juridik, sekretess, lantmäteri, släktforskning.

Friskvårdsdag

I dag har vi i vårt jobb haft friskvårdsdag. På förmiddagen hade jag några timmars test att pröva på golf. På Strömsunds härliga nybygda golfbana provade vi att slå bollen i det lilla hålet där flaggan stod, problemet var att hålet hela tiden flyttade på sig och dessutom stod en massa träd och buskar också i vägen. Jag kände mig verkligen som Tiger Wood………han kännde säkert det samma när han en gång i tiden började att spela golf. Men skam den som ger sig…..det lyckades till slut att få bollen i hålet efter 32 slag med trädträff och mycket mer som jag förstod att man inte skulle träffa…..Jo jag glömde….det fanns åttiotvå fågelholkar uppsatta efter banorna och jag träffade inte en enda…..bra va? Nåja….jag var inte ensammen på banorna och jag tycker faktiskt att förutsättningarna är ganska goda….för en karriär i detta trevliga spel…när jag blickar över spelfältets deltagare.

Eftermiddagen hade jag valt att cyckla…det gick mycket bättre än golf eftersom jag tränar på min racer flera gånger i veckan…Crescent 600 RC tillverkad i Carbon och aluminium, en vit/orange/svart skönhet till för landsvägsrace. Det är härligt att susa fram och känna alla dofter från naturen…nåväl det är väl inte bara naturen som släpper ifrån sig dofter…men naturligt är det.

Dolly Parton

I helgen har familjen varit till Stockholm för att hälsa på släkt. Samtidigt var en världsartist i staden , Dolly Parton. Min fru och jag hade fått biljetter i julklapp och nu var det dags att lyssna på Dolly. Nästan nittontusen personer fanns på plats för att lyssna till hennes hits och berättelser om hennes liv. Fantastisk artist som varit på topp i förtio år, alltid lika populär med ett brett spektra musik. Beröm även till Dollys musiker som på ett varierande och proffsigt sätt levererade musiken och även vid valda tillfällen levererade ljud via stämbanden. Önskvärt hade varit att man sänkt ljudet två steg så hade inte djuvågorna studsat lika hårt i läktarna på stadion som det gjorde. Att uppleva Dolly Parton live var en upplevelse för oss båda och vi passar på att tacka för julklappen.

Forskning

Vad är släktforskning?

Undersökning av ens egen släkt? Vem är den närmaste och därefter den närmaste och vilka barn har den släktingen. Var bodde de? Hur såg det ut på den platsen och vilken by var det och hur såg huset ut. Bodde de i eget hus eller hyrde de huset? Stämmer noteringarna i domböcker, kyrkoböcker och andra noteringar

Frågorna är många och kan utvecklas i det oändliga

Björnfrossa

Helgen har varit väldigt varm och vi åkte upp till Jormlien på torsdagen eftersom jag bara jobbade halv dag. Tur att vi har luftkonditionering i bilen sådana här dagar. På fredagen var vi till Stora Blåsjön som ligger två mil norr om Jormlien och var med på invigning av den nya älgparken…häftigt..krama älgkalvar. På eftermiddagen var vi upp på fjällplatån “Stekenjokk” på 876 m,ö,h och beundrade fjällvärlden via bil…myckt snö kvar ännu kan jag säga.
Vid femtiden samma dag vandrade yngste sonen, Andreas 27 år, och jag till vår fjällstuga, 6 kilometer från Jormlien, som ligger vid foten av fjället “Raudekk” där vi har egna fjällsjöar och jaktmarker. Vi fiskade långt in på natten och när klockan var 23.30 lyste fortfarande solen bakom fjälltopparna…..då känns livet gott när tysnaden består av fågelsång och älgens lock på sin kalv skär igenom tystnadsbilden tillsammans med ripans krakkande….kaaarakkkkkkkkkaa. Tystnad? Nej… det tystnar bara någon timme innan morgonbestyren börjar om från början…men det är faktiskt en del i tystnaden… annorlunda än det vardagslarm som fortgår under arbetsdagarna..ett larm som övergår i ljuvlig musik ..komponerad av naturen med hjälp av instrument som är mångfallt flera än i en orkester. Efter kort vila till 7.30 då insulinintaget ska göras och en riktig frukost som normalt består av havregrynsgröt, kanske ett ägg, kaffe och en eller två smörgåsar är vi redo med flera nappatag med fisk och mygg…härligt.
Vi avslutade fisket vid tretiden för att äta och städa ur stugan för hemfärd samma väg som vi klättrat upp till stugan med den enda skillnaden att det bär av utför hela vägen hem.. det gör att gångtiden nästan halveras för samma sträcka. MEN denna gång blev den tiden mångt mycket längre och den vanliga rutten i den vackra dalgången förändrades drastiskt.
I den lummigaste delen av dalgången mot Jormlien mötte vi en björnhona med ungar…mitt i samma stig……avståndet cirka tjugofem meter….hjärtat tickade lite extra men vi blev inte rädda…efter några sekunders granskning av varandra vände honan sig om mot ungarna och röt till ordentligt och vips så klättrade dom upp i träden så barken rök. Vi visste vad som skulle hända sedan ungarna hade slutat att klättra och vi fattade snabbt beslut om att vända om bort från björnarna och sakta gå mot en myr och sedan gena runt björnfamiljen för att två kilometer nedanför åter svänga upp på den stig som förde oss hem. För Andreas var det första gången som han mötte björn och för min del var det…få se???“??? jag kommer inte ihåg hur många jag sett men jag har aldrig mött en björn så nära någon gång..bara sett på håll som 100 meter eller längre.
Vad hade hänt om vi inte respekterat björnfamiljen då….jo.. en björnhona försvarar sina ungar till sista blodsdroppen om hon så måste och efter att hon fått upp ungarna i träden går hon mot faran för att avstyra kontakten med sig och barnen. Den konfrontationen kan bara sluta på två sätt….antingen vänder människan om och går därifrån innan ungarna har slutat klättra eller så blir man regält tilltufsad eller till och med dödad. Björnar är enormt starka och är ett muskelknippe som med lätthet slår igäl en ko eller en älg i ett eller två slag med ramen. Vi fattade det kloka beslutet men ack vilken naturupplevelse… ett verkligt minne för livet.

Äntligen tillbaka

Åter i cyberspace och på min blogg. Det var länge sedan men bättre sent än aldrig sägs det. Det har hänt mycket under det gångna året 2007 med byte av arbete och flytt och av den anledningen har det dröjt med bloggandet.

Strax tillbaka.

Mikael